Mindre än en månad kvar...
24 DAGAR KVAR!!!!! (försöker få in det i mitt huvud)
Och livet känns ljust även om jag kan se svarta orosmoln i horisonten.. Jag har överlevt.. Jag kom helskinnad egenom.. Tror jag behöver söka hjälp för mitt trauma att plugga på högskolan, och för min chock att jag faktiskt fixade det till slut..
Och långsamt långsamt kan jag andas igen och jag tar djupa andetag av den friska luften som möter mig, och låter solens varma strålar fylla mig med tillförsikt att framtiden kanske inte är så mörk..
Peace på er och pöss på panna