Åldersnojja eller nått åt det hållet

När blev man gammal egentligen, eller blir man aldrig gammal?
Var in och kikade på en god väns dotters blogg (hängde ni med på den) och blev att känna mig fruktansvärt gammal helt plötslig. Men hallå jag fyller ju BARA 35 i år, det är väl inte gammalt eller??!!
 
Jag kommer ihåg när man tyckte 25 var gammalt.. och 30 då var man lastgammal.. Var man över 30 stod man vid gravens kant.. Shit det är jag ju nu.. Och snart närmare 40 års strecket än 30 års strecket.
 
När jag var yngre såg jag mig vid den här åldern, att jag var gift, hade några barn, bodde i hus och jobbade. Missade jag något på vägen eller?? Jag har varit gift, och skilt mig, och barn, ja den historien vet ni ju.. Och jobb har jag, tillsvidare heltid, men vad hände med huset??!!
 
Om jag inte är redo nu, kommer jag någonsin att bli redo då??
 
Åldern är en siffra på ett papper, och vissa dagar känner jag mig som 20 igen och andra dagar som om jag stod vid gravens kant.
Vi blir äldre, det är ett faktum, men jag är inte redo att ge upp än och lägga mig under gräsmattan..
 
Gråa hår och rynkor har jag.. Krämpor också, men det beror på att min kropp inte riktigt är som den ska.. Lederna värker ibland och ryggen värker konstant, men så har jag haft det sen tonåren så det är inget nytt.
 
Kunde liksom inte sagt det bättre själv..
Hur som haver.. döden är oundviklig, jag ska bara hålla honom på halster lite till.. Jag är ju bara 34 än.. och det är långt kvar till 50.. När man är 50 då är man riktigt riktigt gammal :)