ensamhet..

Sitter i soffan, i en tyst och tom lägenhet, lyssnar på lite julmusik och tar det lugnt efter en kanonrolig helg med alltid lika knäppa M.
Peter Jöback sjunger;
 
Allting gnistrar, allt är tyst.
Över vita gator som snön har kysst.
Barnen leker på bakgården.
Allt andas förväntan, i vinternatten.
Och stjärnorna glittrar på himmelens rund.
O, hela livet ryms i just denna stund.
 
Och helt plötsligt drabbar den stora ensamheten mig..
33 år gammal/ung, inga barn, ingen sambo, ingen familj eller några vänner i närheten.. Ensam i en främmande stad.. Snart jul... Hur i hela fridens namn gick detta till??!!
 
Inte så att jag längtar "hem" till Borlänge igen, men jag saknar närheten till alla som jag "har" där.. Även om jag ofta var ensam där också..
 
Så hur ska jag jaga bort ensamheten nu..
 
Trevlig 1:a advent på er..
 
peace och pöss
 

Kommentera här: