Jag satte på musiken ifrån RENT, och blev att tänka.. Ibland så kommer tankarna bara och man måste bara få ner dom.

 

Vänner kommer och går, eller är det vänner? Är det bara kompisar?

Nej för mig har det varit personer som har kommit in i mitt liv när jag precis just behövt dom. Och när det har varit dags så har både de och jag gått vidare.

Som okända vandrare som möts vid en korsväg och tar sällskap en bit. Ibland skiljs man åt tidigare än vad man kanske skulle vilja, man går åt olika håll vid en ny korsväg. Ibland följs man åt en längre bit på vägen, ja kanske flera år, innan man skiljs åt. Och ibland följs man åt hela livet.

I de korsvägar man passerar kanske man möter en ny vän.

 

Jag kan känna saknad efter att jag skiljts åt från en vän, och önskat att vi hade kunnat följas åt en längre bit. Ibland möter jag dessa vänner på stigen längre fram, i en ny korsväg. Med nya erfarenheter och minnen i väskan som man får den stora glädjen att dela med sig.

 

Vissa vänner har man fått bra och dåliga minnen med. De har alltid funnits där att dela glädje och sorg, och man har delat deras glädje och sorg.

Vissa vänner var bara en kort del av mitt liv, som ett stjärnfall. Men de har lämnat en ljusstrimma kvar i mitt minne.

En del vänner finns kvar, även om det inte är lika intensivt som det kanske var en gång i tiden, men de finns där. I min skugga, eller jag i deras. Som aktörer som väntar på att det ska bli deras tur att gå ut på scenen.

 

En del vänner har gått helt förlorade ur mitt liv. De finns kanske där någonstans, men det kommer aldrig att bli som det en gång var. Det kanske är detta som är kamrater.

En del är som skuggor av mitt liv och mitt förflutna, och mina minnen jagar fram skuggorna ibland.

 

Skuggor av det förflutna som man inte kan komma undan. Skuggor som visar mig hur allt en gång var, och hur det har format mig till den jag är idag.

Minnen kan jaga mig ibland, och de vänner som funnits skapar en längtan hos mig. En längtan att få återse dom igen, om inte annats så för att se att de mår bra och har det bra i livet.

 

Många av mina vänner och jag lever helt olika liv idag. Många har familj, hus, arbete osv. Jag lever fortfarande som obunden singel med mina katter. Dock har jag i alla fall ett arbete nu. Men jag är obunden och fri, och de enda jag har att ta hänsyn till är katterna.

Jag kan förstå att det inte alltid finns den tiden man önskar, att timmarna inte räcker till för det man vill och måste göra. Jag accepterar det, men tycker det känns lite tråkigt ibland. Även min tid räcker inte alltid till, men har insett på vägen att det kan vara viktigt att ta sig tid för sina vänner.

Man vet aldrig när skiljevägen kommer..

 

Jag fick av en god vän ett häfte när jag tog studenten.. Det sammanfattade vår tonårstid ihop, och många gånger har jag bläddrat i det och skrattat gott. Hon hade även skrivit ett citat i det som jag brukar bära med mig i mitt hjärta.Det står ungefär så här;

 

Jag skulle så gärna vilja ha alla kvar, men vet att livet inte ser ut så. Man möts och man skiljs åt.

 

Peace på er och pöss på pannan