Jag följer mina facebookvänner ganska så slaviskt ibland. Ibland är det kul att läsa det de skriver, men ibland känner jag *suck* 

Många utav diskussionerna handlar om utlandsfödda och en del handlar om samhällets baksida, såsom utanförskap i samhället genom till exempel bostadslöshet. Ibland kan jag hålla med det de skriver men oftast så upprör det mina känslor. 

Jag brukar tänka på det som är sagt att innan du dömer ska du gå en mil i deras mockasiner. Har i min uppväxt lärt mig att alla människor väljer (ibland frivilligt, ibland mindre frivilligt) sina vägar i livet och jag inte har någon rätt att döma för deras val. 

Har även volentärat en del och fått ta del av många livsöden. Men även inom mina verksamma år då jag har arbetat har jag stött på många livsöden. Jag tänkte ta upp en del saker här, då många ondgör sig över att socialsystemet inte fungerar som det ska.

Men först tänkte jag börja med utlandsfödda (både vuxna och barn) och de diskussioner jag följt.Har du någon fantasi? För i så fall vill jag att du föreställer dig det absolut värsta du varit med om, och sedan dubblar du det 10 gånger.Det finns människor som flyr för sina liv, på grund av svält, krig, förföljelser. De har förlorat hem, familj, vänner kanske på vägen. De kommer till ett land där kulturen är helt annorlunda, där egentligen allting är annorlunda mot det de har lärt sig, till ett av världens svåraste språk, som de ska lära sig, till alla konstiga myndigheter. De kanske inte känner någon, rädsla, trauma, skräck och ingen möjlighet att göra sig förstådda. Och vi stoppar in dessa människor i en flyktingförläggning, med en massa andra människor som troligen har samma problem. Tänk er en ladugård som är byggd för 15 kor, fast det stoppas in 150 kor där.I det här kaoset finns osäkerheten om de ska skickas tillbaka till det land de flydde ifrån, där det inte finns någonting kvar.Lägg till också att det kanske inte fungerar rent bomässigt på den här förläggningen, den är överfull, det finns inte tillräckligt med sanitetsutrymmen, de sover på minimala bäddar.

Kan du föreställa dig detta?

Tänk då även på de barn som kanske på vägen har förlorat sina föräldrar. Föräldrarna kanske bara kunde betala dyrt för att barnen skulle få det bättre. För oftast får det betala överpris för att kunna fly, på ett osäkert sätt.Tänk att ha förlorat all den trygghet som du ändå har haft, för att du hade dina föräldrar. Du kommer till ett land som inte vill ha dig, som inte tror på dig, som inte förstår dig. Tänk att inte veta om din familj lever, och att det här konstiga kalla landet du har kommit till vill skicka tillbaka dig, där du kanske inte har någonting alls.

Kan du föreställa dig att vara ett barn och uppleva den här osäkerheten och rädslan? Lägg därtill att du kanske inte alls får den hjälpen du behöver.

Det spelar ingen som helst roll om du bor i slott eller koja i en flyktingförläggning om det inte fungerar. Ja det kommer hit utlandsfödda som ställer till det med rackartyg (eller vad du nu vill kalla det), men det flyttar svenskar utomlands som ställer till det lika mycket i de länder de flyttar till. Många vill bara kunna bygga upp ett nytt liv, och många vill arbeta och förtjäna sina pengar och inte gå på socialbidrag.Det finns de som utnyttjar systemet också, men det finns lika många ”svenskar” som gör det också.Så snälla, många har inte valt att lämna sina länder, familjer, vänner frivilligt. De har inte haft något annat val, än att göra allt för att överleva.

 Från det till hemlöshet och dylikt. När jag volentärade så träffade jag hemlösa, både frivilliga och ofrivilliga. Jag satt och pratade med en man som är bostadslös, eller hemlös om man nu vill kalla det så, som frivilligt valt att leva så. Han tröttnade på det konsumentsamhället, egentligen helt och hållet på hur samhället är uppbyggt – äta, jobba, betala räkningarna, ett evigt ekorrhjul, och sa upp sin lägenhet, sålde sina tillhörigheter (undantag av det han ville ha kvar, som minnen till exempel) och lever nu som bostadslös/hemlös. Och älskar sitt liv. Han berättade att när han tröttnat på en stad så kuskade han vidare till en ny. Även om det var kärft med mat ibland, så har han ingen längtan tillbaka. Mannen har inget missbruk eller psykiska funktionshinder. Har inga anmärkningar på sig, och en advekat utbildning. Men valde att bryta mot samhällets normer om hur man ska leva och bo. Ja det finns de som ”hamnar mellan stolarna” på grund av olika orsaker. Oftast för att skyddsnätet i samhället inte räcker till. Eller så har skyddsnätet funnits där hela tiden, men de är inte mottagliga för den hjälp de kan få. 

Vilket för mig till nästa sak. 

Jag jobbar själv inom socialtjänsten, och möter människor i utsatta situationer dagligen. Jag jobbar med det otroligt stimulerande jobbet, nämligen försörjningsstöd. Det har varit mycket hackande på socialtjänsten ett tag och att vi gör ett dåligt arbete som inte hjälper människor. Så jag tänkte ge er ett perspektiv på hur det ser ut för mig. Jag säger inte att detta är övergripande så överallt, men så här ser det ut.

I mitt arbete är det lagar och riktlinjer som styr mitt arbete. I första hand arbetar jag efter Socialtjänstlagen kap 4. Jag möter människor som står olika långt från arbetsmarknaden, en del står väldigt nära och de finns hos mig bara en kort tid, en del står långt från arbetsmarknaden och tyvärr så blir de ofta kvar i systemet. Vi arbetar på alla möjliga sätt för att kunna hjälpa dessa människor, och samverkar med många olika myndigheter, för att kunna underlätta och hjälpa utsatta människor i deras liv. Men en del människor vill inte ta emot hjälpen.Försörjningsstöd är tänkt som en kortare tids hjälp, innan de kommer ut i egen försörjning.

 Som jag skrev så arbetar vi efter lagar och riktlinjer. Precis som i samhället för övrigt krävs det saker av oss. Går du i skolan ska du gå på lektionerna, göra dina läxor osv. I arbetslivet krävs det att vi sköter vårt arbete, kommer i tid osv. Det krävs att vi ska betala våra räkningar osv. Så är det när det gäller försörjningsstöd också. Det krävs att du gör det som behövs för att komma ut i egen försörjning, att aktivt söka arbete, att delta i kompetenshöjande verksamheter odyl.

En viktig princip i socialtjänstlagen är att den enskilde har ett eget ansvar för sitt liv. Den enskilde är skyldig att i första hand själv efter egen förmåga bidra till sin försörjning. För att vara berättigad till försörjningsstöd finns ett krav på den enskilde att efter förmåga göra allt vad hon eller han kan för att bidra till sin försörjning.

Om du inte gör detta kan det leda till ett avslag på din ansökan. Eget Ansvar!

De finns de som hamnar i dåliga ekonomiska situationer på grund av dåliga val i livet. Du kanske har haft ett arbete och blivit uppsagd. Men du har hus, bil och andra tillhörigheter. Nu kommer du garanterat att protestera, men det är så här det ser ut. De som går på socialbidrag lever på existensminimum, vilket innebär att du kommer att behöva ändra din boendesituation, hyran kanske är billigare i huset, men det finns andra kostnader i ett husboende som kostar. Dessa kostnader får ingen annan som uppbär försörjningsstöd, varför ska du vara ett undantag? Bara för att du har betalat skatt? Men det finns det andra som har gjort också. Din bil är en kostnad som inte behövs, och säljer du bilen kanske du kan få ”loss” 20.000 kronor som du kan betala dina räkningar med.

Försörjningsstöd är ingen lyxtillvaro. Försörjningsstöd är en överlevnadstillvaro, så att du kan betala hyran, elen, försäkring och mat. Försörjningsstöd är fortfarande inte tänkt som en långsiktigt ekonomisk inkomst.

Jag har själv uppburit försörjningsstöd, och det är tufft. Och det blir tuffare.

Det klagas på hur socialtjänsten inte tar sitt ansvar. Då har jag en fråga till dig som skattebetalare – är du villigare att betala mer i skatt för att underlätta för de i den utsatta situationen?

På många socialtjänster sitter det idag utbildad personal, som vill arbeta med människor, och göra något för att underlätta för de personer som har hamnat i en gråzon.

På många socialtjänster sitter det helt vanliga människor, och sliter som djur, medan andra ”kastar skit på dem” att de inte gör sitt arbete. Många vill inte mer än att kunna göra mer än de kan. På grund av lagar, regler, riktlinjer och politiska beslut. Innan du gör det här, tror du att du skulle kunna göra arbete bättre med båda händerna bakbundna? Många av de som arbetar inom socialtjänsten, försöker hitta lösningar och hjälpa så att människor i utsatta situationer inte faller mellan stolarna. Ibland lyckas de, men det lyfts inte fram. Istället när människor inte får den hjälp de behöver, eller en del kräver, det lyfts fram.  

Ja jag har valt mitt arbete, för att jag vill göra någon skillnad. Ja jag har valt mitt arbete, för att kunna hjälpa. Och ja det har kostat mig blod, svett och tårar och ett himla högt lån på CSN.

Innan du kastar skit på Socialtjänsten och de människor som arbetar där, arbeta en vecka, en månad, ett år (om du står ut), och se hur det är. Om du inte vill det, fråga då någon som arbetar med detta hur det verkligen är.  

Och ett PS till er som säger att utlandsfödda får så mycket bidrag från socialtjänsten vill jag bara informera om att de är samma krav på dem som det är på någon annan. Och de får inte mer pengar än någon annan, varken i löpande utbetalningar eller tandvård. Skulle du vara bidragstagare, eller klient till mig, och vara i akut behov utav tandvård skulle även du bli beviljad detta.